How vaccines work
Vaccines work by teaching the immune system how to fight off a disease in case it ever comes into contact with it. This greatly reduces the risk of becoming seriously ill or spreading a disease to others. Vaccines can protect against one or multiple diseases. Sometimes, multiple vaccines may be given at once to protect against several diseases.
Vaccines can protect against either one or multiple diseases. Sometimes, multiple vaccines may be given at once to protect against several diseases.
Most vaccines contain a weakened or an inactivated form of a virus or bacterium, or a small part of it, called an antigen.
When a person gets vaccinated, their immune system recognises the antigen as foreign. This activates immune cells to produce antibodies and create a memory of the virus or bacterium.
Later, if the person comes into contact with the actual virus or bacterium, their immune system will remember it, and then produce the right antibodies and activate the right immune cells quickly, to kill the virus or bacterium. This protects the person from the disease.
In contrast, people who become immune by getting the actual disease can spread it to others and put themselves at risk of serious complications from the disease.
Protection
Different vaccines bring about different levels of protection. The duration of protection varies depending on the disease. Some vaccines can only protect against a disease for a short period and may need booster doses; for others, immunity can last a lifetime.
Vaccination not only protects people who have received a vaccine. It also indirectly protects unvaccinated people in the community, by decreasing the risk of exposure to infection. This is known as community immunity (also called herd immunity).
Components
In addition to one or more antigens, other components can also be added to help keep the vaccine stable and effective. Regulators make sure that all these components are safe.
These components include:
- stabilisers: to keep vaccine components stable;
- adjuvants: these improve the immune response to the vaccine by making the response stronger, faster and more sustained over time – an example of which is aluminium;
- excipients: these are inactive ingredients, like water, or sodium chloride (salt), as well as preservatives or stabilisers that help the vaccine remain unchanged during storage, keeping it active.
In some vaccines, there may also be trace amounts of other substances used in the manufacturing process, such as ovalbumin (a protein found in eggs) or neomycin (an antibiotic). If these substances might cause a reaction in sensitive or allergic individuals, their presence is declared in the information given to healthcare workers and patients.
Typer av vacciner
mRNA-vacciner innehåller molekylen budbärarribonukleinsyra (mRNA), som ger instruktioner om att bekämpa sjukdom i våra celler.
När mRNA i vaccinet kommer in i cellerna ger det instruktioner om att framställa ett ofarligt protein som matchar en del av det virus som vaccinet är utformat för att skydda mot.
Eftersom mRNA-vacciner ger instruktioner om att bilda en liten del av viruset kan de inte orsaka sjukdom.
När våra celler börjar bilda proteinet känner vårt immunsystem igen det som främmande, aktiverar immunceller och skapar antikroppar. Denna process tränar vårt immunsystem att bekämpa virus som innehåller detta protein, vilket innebär att om kroppen stöter på det riktiga viruset är den bättre rustad att bekämpa infektionen.
Virala vektorvacciner innehåller ett ofarligt virus som levererar en liten del av den genetiska koden för ett sjukdomsframkallande virus till våra celler. Denna kod kan inte göra oss sjuka, men den kan utlösa ett immunsvar och lära vårt system hur det ska bekämpa en sjukdom.
Virala vektorvacciner kan utlösa ett starkt immunsvar, vilket innebär att de kan ge en hög skyddsnivå mot infektion eller allvarlig sjukdom.
Inaktiverade vacciner innehåller virus som har inaktiverats (dödats) i ett laboratorium med hjälp av värme eller kemikalier.
Inaktiverade virus kan inte föröka sig eller orsaka sjukdom, men kan fortfarande ge upphov till ett immunsvar i kroppen. När en person får ett inaktiverat vaccin uppfattar immunsystemet de inaktiva virusen som främmande. På så sätt lär sig kroppen att producera antikroppar för att bekämpa virusen.
Levande försvagade vacciner innehåller levande virus eller bakterier som har försvagats genom att deras DNA ändrats eller genom att de svagaste virusen eller bakterierna har valts ut att ingå i vaccinet.
Försvagade virus och bakterier i levande försvagade vacciner kan inte orsaka sjukdom, men de kan fortfarande framkalla ett immunsvar i kroppen. När en person får ett levande försvagat vaccin identifierar immunsystemet de försvagade bakterierna eller virusen som främmande. På så sätt lär sig kroppen att producera antikroppar för att bekämpa bakterierna eller virusen.
Levande försvagade vacciner ger ett starkt immunsvar som kan finnas kvar under lång tid. Detta innebär att färre doser kan behövas än för andra typer av vacciner.
Vanliga levande försvagade vacciner är vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccinet) och vaccinet mot vattkoppor.
Det allra första vaccinet som utvecklades var ett levande försvagat vaccin. Detta var ett vaccin mot smittkoppor som utvecklades 1798. Tekniken för levande försvagade vacciner används fortfarande i moderna vacciner, till exempel mot mässling, vattkoppor och gula febern.
Toxoidvacciner innehåller toxiner som har inaktiverats och därför inte längre är giftiga.
Toxiner är kemikalier som produceras av bakterier och som kan orsaka vissa sjukdomar, till exempel stelkramp och difteri.
Toxoider framställs i laboratorium genom att sjukdomsframkallande toxiner avaktiveras med hjälp av kemikalier eller värme.
Inaktiverade toxiner i toxoidvacciner kan inte orsaka sjukdom, men de kan fortfarande framkalla ett immunsvar i kroppen. När en person får ett toxoidvaccin riktar immunsystemet in sig på de deaktiverade toxinerna och lär sig att neutralisera dem. På så sätt lär sig kroppen att avaktivera toxinerna och förebygga sjukdom i framtiden.
Toxoidvacciner lär kroppen att bekämpa de toxiner som produceras av bakterierna i stället för att bekämpa bakterierna själva.
Toxoidvacciner innehåller ofta ett adjuvans för att göra svaret starkare.
Vanliga toxoidvacciner är sådana som används mot stelkramp och difteri.
Godkännande av vacciner i EU
Ta reda på hur myndigheterna i Europa testar vacciner för att försäkra sig om att de är säkra och effektiva innan de godkänns för användning.
Fördelar med vaccination
Hur skyddar vacciner oss och förhindrar att sjukdomar sprids? Ta reda på deras fördelar för enskilda personer och för samhället.
COVID-19 medicines
European Medicines Agency - Safety of COVID-19 vaccines