Tuberkulos (tbc)

Faktablad

Vad är tuberkulos (tbc)?

Tuberkulos (tbc) är en infektionssjukdom som orsakas av olika stammar av mykobakterier som tillhör gruppen Mycobacterium tuberculosis-komplexet. Tbc påverkar vanligtvis lungorna (lungtuberkulos), men kan även påverka vilken del som helst av kroppen (extrapulmonell tuberkulos), t.ex. njurarna, ryggraden och hjärnan.

Även om förekomsten av tbc stadigt har minskat i EU/EES rapporteras det fortfarande över 35 000 fall per år.

I korthet:  Tuberkulos (tbc) i Europa

  • Lungsjukdom som orsakas av bakterier
  • Tuberkulos sprids genom luften från person till person
  • Sjukdomen orsakar mer än 35 000 fall och 3 000 dödsfall varje år
  • Det kan ta månader att återhämta sig från tuberkulos och det finns en risk för att bli smittad igen
  • Vaccination kan hjälpa till att förhindra allvarlig sjukdom hos barn

Ta reda på mer om vacciner i ditt land.

TB patient with night sweats

Vilka är symtomen på tbc?

Tuberkulossymtomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är påverkad. Inom EU/EES är lungorna påverkade i cirka 80 procent av tbc-fallen. I dessa fall är de typiska symtomen

  • ihållande hosta (i mer än två veckor)  
  • feber 
  • nattliga svettningar
  • viktnedgång

Andra symtom kan förekomma om tbc påverkar andra delar av kroppen. 

En person kan ibland smittas av tuberkulosbakterier utan att det leder till sjukdom. I dessa fall har personen en tbc-infektion men får inga symtom, blir inte sjuk och kan inte sprida sjukdomen. Förekomsten av bakterierna innebär dock en risk för att utveckla sjukdomen och få symtom om inte rätt förebyggande behandling ges.

Kan det uppstå komplikationer?

Tbc kan ge bestående lungskador och överlevande kan drabbas av ett antal ihållande andningsproblem. Återkommande tbc är inte heller ovanligt.

Om andra delar av kroppen är infekterade kan tbc orsaka bestående skador på dessa områden (t.ex. infertilitet eller njursvikt). 

Tbc kan också orsaka allvarliga komplikationer som kan kräva sjukhusvård (såsom multipel organsvikt och septisk chock).

Woman with TB coughing

Hur överförs tbc?

Bakterierna som orsakar tbc är luftburna. Detta innebär att när en person med lungtuberkulos hostar, nyser eller pratar överförs bakterierna genom luften från person till person genom de små droppar som frisätts. När någon andas in tbc-bakterier kan de sätta sig i personens lungor och börja sprida sig. Tuberkulos är vanligtvis inte smittsam om den drabbar andra delar av kroppen.

Personer som har en tbc-infektion men som inte är sjuka kan inte sprida sjukdomen till andra. 
 

Vilka är i riskzonen?

Alla kan få tbc, men vissa löper större risk att utveckla sjukdomen än andra. Det handlar om följande grupper: 

  • Personer som tillbringar lång tid i nära kontakt med någon som har tbc.
  • Personer som är födda i eller bor i ett område där tbc är vanligt förekommande.
  • Personer med försvagat immunsystem, t.ex. personer som har hiv eller som får vissa medicinska behandlingar som påverkar immunsystemet.
  • Barn under fem år.
  • Personer som lever under trångbodda förhållanden och på platser med dålig hygien. Det kan handla om personer som är hemlösa eller sitter i fängelse.
child getting vaccinated

Hur kan tbc förebyggas?

Vaccination kan bidra till att skydda mot allvarliga former av tuberkulos hos små barn. Utöver vaccination kan risken för tuberkulos minskas genom ett antal försiktighetsåtgärder:

  • God ventilation.
  • God hygien. 
  • Hålla för munnen och näsan när man hostar och nyser.
  • Tuberkulosförebyggande behandling för personer med tuberkulosinfektion som ännu inte är sjuka. 

Tidig upptäckt av lungtuberkulos är avgörande för att bidra till att förhindra att sjukdomen sprids.  

Hur behandlas tbc? 

Standardbehandling av tbc är en kombination av flera antibiotika som ges i minst fyra till sex månader. Behandling av former av tbc som är resistenta mot förstahandsläkemedel kan kräva en annan kombination av antibiotika under längre perioder (6 till 18 månader). 

Behandling av tbc kan orsaka biverkningar som måste övervakas noggrant och behandlas av hälso- och sjukvårdspersonal. 
 

Sida senast uppdaterad