Fördelar med vaccination för samhället

Vaccination skyddar vaccinerade personer och personer i deras omgivning som riskerar att få sjukdomarna, och minskar därmed risken att sjukdomarna ska spridas till familjemedlemmar, skolkamrater, kollegor, vänner, grannar och andra människor i samhället.

När tillräckligt många personer i en befolkning är immuna mot en infektionssjukdom kommer sjukdomen sannolikt inte att spridas från person till person. Detta kallas befolkningsimmunitet (kallas även ”flockimmunitet”).

På så sätt skyddar vacciner indirekt andra personer som riskerar att få sjukdomen. Detta inkluderar bland annat spädbarn, barn, äldre, personer med nedsatt immunförsvar, cancerpatienter och personer som av hälsoskäl inte kan vaccineras.

Det innebär att personer som inte kan vaccineras – t.ex. för att de är för unga eller är allergiska mot vaccinets beståndsdelar – drar fördel av att andra personer vaccineras, eftersom sjukdomen då inte kan spridas så lätt i samhället.

För att till exempel säkerställa befolkningsimmunitet mot mässling bör 95 procent av befolkningen vara vaccineras med två doser av mässlingsvaccinet (det s.k. MPR-vaccinet, som skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund).

Men för vissa infektionssjukdomar går det inte att förlita sig på befolkningsimmunitet. Exempelvis kan man få stelkramp av vanliga sår, bland annat från hund- eller kattbett. Vaccination är enda sättet att garantera direkt skydd mot stelkramp.

Vidare bidrar vaccinationsprogrammen till att minska den sociala, psykologiska och ekonomiska sjukdomsbördan för människor och samhället. De minskar trycket på hälso- och sjukvården och den sociala omsorgsverksamheten och gör att människor kan vara i produktiv verksamhet, t.ex. att utbilda sig och ha ett arbete.